Hej konsument

Jag blev påkörd av en oaktsam förare som repade upp hela sidan av min bil.
Jag får den omlackerad och uträtad av verkstaden, genom motpartens försäkringsbolag, Länsförsäkringar.
Under minst 10 arbetsdagar är jag nu utan bil, som jag behöver i tjänsten.
Jag är därför berättigad till fri hyrbil under tiden.
Så här fri är den.
Jag får betala en daglig summa på 35 kronor för skatter, vägavgifter mm vare sig jag kör den eller inte.
Jag får betala 89 öre kilometern så fort bilen rullar ut från biluthyrningen.
Så om jag då ska tur och retur Göteborg i tjänsten betyder det att jag, förutom den fasta avgiften, får betala 939 kronor, lågt räknat.
På försäkringsbolaget menar man att det motsvarar värdeminskningen på den bil jag kör i vanliga fall. Det har jag två invändningar mot: Bilar har inte den värdeminskningen och är det någon som tror att min påkörda bils värde höjs eller står stilla bara för att den står på verkstad?
Sanningen är att den egna bilen kostar mig vare sig den står där, här eller jag åker i den.
Och sanningen är att den enda värdeminskning jag hjälper till att betala, är den på hyrbilen.
Så att länsförsäkringar nu tar min egen bil ifrån mig för att återställa den i det skick som den var innan den kördes på, orsakar mig en merkostnad på 1289 kronor bara för en resa till Göteborg. Och ännu mer så fort jag behöver bilen, 89 öre för varje kilometer.
Detta tycker Länsförsäkringar är rimligt.
Det tycker inte jag.
Det blir billigare för mig att hyra en bil för egna pengar, 3822 kronor i tio dagar för en stor bil, allt inkluderat.
Någonstans i slutänden måste det bli billigare för länsförsäkringar också, att hyra med fria mil, och därmed även för länsförsäkringars kunder, de som betalar premierna.
Bara på Göteborgsresan får Länsförsäkringar betala 1890 kronor i kilometeravgift, plus dygnskostnad ca 600.
Så man klår sina försäkringstagare på onödiga pengar, och man skinnar oskyldiga offer på deras.
Detta tycker Länsförsäkringar är rimligt.
Det tycker inte jag.

[tags]Länsförsäkringar, hyrbil, skador[/tags]

written by admin

Jessica är bara en röst i en allt större kör, som upptäcker att comhem behandlar sina kunder godtyckligt, nedlåtande och självförhävande.

Sök på Google så ser ni.

Så här berättar Jessica på sin blogg:

“Vi upptäckte av en slump att vår nya bredbandsleverantör Com hem inte har sagt upp vårt gamla avtal som de lovat, utan att vi nu i tre månader framåt måste betala för två abonnemang. Adrenalin!

När jag beklagade mig för Jocke, som orkade lyssna, så sa han att om han jobbade i kundtjänst, så skulle han haft en panic button som drog igång Balla-da-li när kunderna gnällde. “Så här tycker jag om det”: play.
Jag ska nog ha den redo när jag ringer Comhem nästa gång.”

written by admin

Uppdatering:
Efter en kontakt med Rustas huvudkontor har frågan till slut lösts.
Förutom det trasiga tältet involverade lösningen också ett helt nyköpt tält, som vi inhandlat när vi i första läget blev nekade hjälp i den lokala Rustabutiken i Barkarby.

1. Vi lämnade in det trasiga tältet.
2. Vi fick ett ersättningstält.
3. Vi lämnade tillbaka det nya tält vi köpt.
4. Vi fick pengar för vad det nya kostat.

Med en bättre och mindre nonchalant lokal hantering hade det kunnat skötas bättre, och besparat oss och miljön 5 returresor till Rusta. Här kan du läsa vad som hänt tidigare.

written by admin

Vi ringde till Rusta för att klaga på deras partytält. Det hade brakat ihop. På kontoret sa de att vi kunde komma in och reklamera tältet, så skulle vi få ett nytt. Det är bara det att man centralt säger en sak – väl på Rusta i Barkarby är det en helt annan historia.

“Det är faktiskt bara ett solskydd det här.”
“Och den tål inte regn”.
Den unga flickan var bestämd, och värjde sig mot de klagomål som hon räknade med skulle komma.
Jag förklarade att vi hade ringt huvudkontoret, och att man hänvisat oss till den här affären.

Jag pekade på tältpinnarna som gått sönder, jag visade på den lilla knappen, den som ska hålla tältet uppe, men som bara hade försvunnit in i det ben där den satt och därför fått tältet att falla ihop och brytas sönder. Och jag förklarade att vi köpt tältet för att skydda små lekande bebisar från solen.
Då kallade hon på förstemannen.

- Det här är ett självförvållat fel, sa förstemannen på Rusta och skakade lite på huvudet.
- Vad är det för fel som du inte anser är självförvållat, frågade jag.
- Ja om det är ett konstruktionsfel.
- Och att knappen försvinner när man trycker på den, är inte det ett materialfel?
- Nej det är självförvållat, du tryckte ju på knappen, konstaterade förstemannen.
- Ja, vad är knappen till för då?
- För att hålla taket uppe.
. Och för att man ska kunna hålla taket uppe, måste man då inte trycka på knappen?
- Jo, sa förstemannen.
- Och om knappen då bara försvinner in i benet, är inte det ett materialfel, för knappen ska väl bara fjädra in i benet, inte försvinna?
- Nej, det är ett självförvållat fel, du tryckte ju på knappen, sa förstemannen och fortsatte:
- Man måste vara fyra för att sätta upp det. Annars går det lätt sönder, tältet är väldigt ömtåligt.
- Var står det att man ska vara fyra?
- I bruksanvisningen, sade förstemannen.
Vi tittar senare på bruksanvisningen. Där står faktiskt inte så mycket, det är mest bilder. Bilder på två personer som visar hur man ska sätta upp tältet.

- Och var står det att tältet är väldigt ömtåligt, frågar vi förstemannen.
- I bruksanvisningen.
- Nej det står inte alls där vare sig om det ena eller det andra.
Förstemannen funderar lite.
- Nej men det är en rekommendation.
- Och var står den rekommendationen?
- Den står ingenstans.
- Men vem rekommenderar att man ska vara fyra när man sätter upp tältet?
- Det gör jag, säger förstemannen och lyser upp för en stund.
- Så du är med när varje tält säljs och ger muntliga rekommendationer?
- Det här är ett självförvållat fel och vi kan inte reklamera tältet. Tyvärr. Men jag kan ringa och fråga importören.
Så med det beskedet lämnar vi det trasiga tältet i butiken, och väntar oss ett samtal. Det kommer någon knapp timme senare.
- Det här är ett självförvållat fel och vi kan inte reklamera tältet. Tyvärr, upprepar förstemannen.
- Har du ringt och frågat?
- Nej det behövdes inte, jag kollade skadan och det var självförvållat.
- Jamen då kan jag ringa och fråga, vem ska jag prata med?
- Huvudkontoret. Det är vår egen import det här.
- De har jag redan talat med tidigare, och de hänvisade mig till din butik. Och vem ska jag prata med där på huvudkontoret?
- Det vet jag inte, svarar förstemannen.
- Men du tänkte ringa någon sa du, vem tänkte du ringa?
- Det vet jag inte, det är väl den som svarar.
- Så du vet inte vad dina chefer heter?
- Nej. Man får prata med den som svarar.
- Vad är det för nummer jag ska ringa då?
Numret står i vårt reklamblad. Jag kan inte det, säger förstemannen och därmed känns det som om ämnet är uttömt.
Dagen efter kommer jag tillbaka till Rusta, hämtar mitt trasiga party-tält och tar det med mig hem. Förstemannen tittar snabbt ut från lagret, kollar tyst på mig och går snabbt tillbaka in igen.

När jag packar upp tältet hemma saknas det trasiga benet med den försvunna knappen.
Dessutom är den ena plastfoten inte avskruvad, utan helt enkelt avsågad.
Det är väl självförvållade fel, det med. Läs mer om hur det löste sig.

written by admin \\ tags: garanti, konsumenter, lurendrejeri, Rusta, skräpvaror